6.
Nu är den tillbaka igen. Det där som jag verkligen trodde att jag skulle få slippa den här gången, men klart att jag inte skulle få det. Varför skulle jag det egentligen? Fast den här gången är det jobbigare, just bara för att jag vet vad den gjorde med mig sist. Jag vet att det här inte är jag egentligen. Just den där känslan, ångesten att man inte orkar, att man känner sig så ensam precis hela tiden. Fast den här gången vet jag inte hur jag ska ta mig ifrån det. Jag är inte så pass stark längre att jag klarar det själv. Och rädslan för att be mågon om hjälp, det klarar jag inte. Men jag vill inte vara den som är i vägen för andra, den som stör. Så därför säger jag inget. Det är för rörigt för att någon ska förstå, även för rörigt för mig själv. Jag själv förstår knappt. Jag kan inte ens göra något längre utan att bryta ihop. Finns det någon som ens förstår..
Känslan av att känna att man inte orkar, den är jobbig.
Känslan av att känna att man inte orkar, den är jobbig.