22.
När jag äntligen trodde att jag hade börjat komma över dig, så kommer du och vill ha en plats i mitt liv igen. Du säger att du saknar det vi hade och att du tänker på det ofta. Du gör mig lika förvirrad som du gjorde då. Du vet vad du ska säga för att få mig där igen. Du vet precis vad du ska göra för att lyckas.
Jag vet inte längre
Jag vet inte längre
21.
I can't go back..
20.
Någon som kan vara snäll att berätta vad de är för fel jag alltid gör för att det alltid ska sluta såhär?
19.
Att ge upp en vänskap som har funnits i så många år är inte lätt. Gör jag verkligen rätt som slutar kämpa för det.. Eller är det fel av mig att för en gångs skull tänka på sig själv. Jag vet att det kommer bli svårt utan dig, men jag måste. För du är inte den du en dag var, och jag är inte den jag var då. Jag kan inte förlåta hur mycket som helst.
18.
För många tankar. Vill bara få glömma och gå vidare.
17.
När man väl släpper ner den där muren och låter någon komma nära sig, då är det klart att man ska bli sårad. När man äntligen tror att man har hittat rätt, ja då är det klart att det är fel. Aldrig har jag låtit någon göra mig så förvirrad som du gjorde mig.
Om man ändå bara kunde få lite svar..
Om man ändå bara kunde få lite svar..
16.
Att sakna någon så pass mycket att det gör ont, trodde jag var det värsta. Men insett att det gör ondare när det är en person som betyder så mycket för en.
15.
Det var länge sen jag kände mig såhär tom. Det är för mycket nu, vet inte vart jag ska ta vägen. Kan inte låtsas längre. Det syns rakt igenom. Jag försöker få fram det där leendet på läpparna, men kan inte fejka fram ett längre. Det har gått för långt.Jag sårade inte bara dig, utan jag sårade mig själv på köpet. Men jag kan inte vara kvar här, det funkar inte längre. Det är precis på gränsen just nu.
Jag är ledsen att det ska behöva bli såhär..
Jag är ledsen att det ska behöva bli såhär..
14.
vilsen.
13.
Har tröttnat på att jag aldrig riktigt ska duga till för dig. Allting ska alltid vara som du vill. Ett tips, sluta låtsas att du bryr dig istället för vet att du ändå inte gör det i slutändan. För jag orkar inte bry mig längre. Jag har tröttnat, så hoppas att du är nöjd nu. För det är på grund utav dig det är såhär.
12.
I told you I'd be strong
I said that I've moved on
But it doesn't take long
To realize
That I'm not over you
I said that I've moved on
But it doesn't take long
To realize
That I'm not over you
10.
Jag saknar dig så att det gör ont.
Jag önskar bara att du kunde förstå det.
Att allt kunde bli som förut..
9.
Jag klarar inte det här mer.
Jag gör verkligen inte det.
8.
Skulle någon bara kunna ta och förklara för mig vad det är jag gör för fel hela tiden för att det alltid ska bli såhär? Den där känslan förstör mig inifrån, jag klarar det inte längre. Jag trodde jag visste vad jag ville, men det valet förstör mig bara. Jag mår inte bra utav det här. Det här funkar inte, det måste komma en ändring snart. Bara en liten ändring räcker, en bra ändring. Det är så mycket jag vill och önskar just nu, men det känns väldigt långt bort och frågan är om jag någonsin kommer lyckas ta mig dit. Jag vill tillbaka, jag saknar det så himla mycket. Det som en gång i tiden var nästan hela mitt liv, jag vill tillbaka dit. Jag var glad då, jag var lycklig för då var det bara det som existera. Frågan är ju då om det är värt att kämpa för, så att jag hittar tillbaka. Eller om man bara ska lägga det åt sidan helt..
Jag kan inte sova längre, jag vet inte varför. Men om jag väl lyckas somna så vaknar jag hela tiden. Jag vill tillbaka till dig, till din säng. För jag sov verkligen hela natten då, med ditt favorit täcke och din favorit kudde. Och jag vill vakna upp bredvid dig igen, vakna upp med att du ligger och tittar på mig och ler. Jag var glad den helgen, jag glömde allting här hemma. Och jag behövde det. Och jag vet att du verkligen försökte få mig att skratta och vara glad och du lyckades så som ingen annan gjort på länge. Jag vill ha tillbaka allt det där som var, jag vill ha tillbaka dom dagar och nätter då vi pratade konstant. Då det inte fanns något annat, allting handlade om dig och hur du mådde. Då jag verkligen kunde berätta allt för dig, och du alltid förstod mig och fick mig på andra tankar. Då vi båda somnade i telefon varje natt, bara för att båda somnade då. I want you back, I want us back..
Det måste bli bättre, du måste bli bättre. Det plågar mig att se dig såhär, jag kan inte se dig såhär. Jag älskar dig, och det måste bli bra igen. Även om det aldrig kommer bli det, men det gör ont i mig att varje dag se dig ha ont även om du försöker dölja det mer än någonsin. Och jag vet att du gör det för våran skull, men mest för hampus skull för att inte han ska märka och börja undra. Ibland undrar jag hur stark en människa verkligen kan vara och då är det bara att jag tittar på dig. Du är stark som ändå försöker, även om du inte mår bra. Och jag älskar dig för det du gör för oss. Men jag klarar inte av det, att varje kväll vara orolig för morgondagen och hur ont du kommer ha då.
Jag vet att jag kanske inte alltid visar eller förklarar för dig hur mycket du betyder för mig. Men helt ärligt så vet jag verkligen inte vad jag skulle göra utan dig. För jag skulle inte existera utan dig, utan dig så hade jag gett upp för länge sen. Utan dig så hade jag aldrig tagit mig såhär långt. Det är tack vare dig som jag orkar försöka varje dag. Det är tack vare dig jag tar mig igenom allting. För det är du som alltid finns där vid min sida, och alltid ställer upp för mig. Vad det än är. Jag hoppas du vet att jag alltid finns för dig, och då menar jag verkligen alltid. Vi genom allt, det har vi hela tiden sagt. Jag älskar dig puckokorven, bästavän, syster och kusin! ♥
Jag kan inte sova längre, jag vet inte varför. Men om jag väl lyckas somna så vaknar jag hela tiden. Jag vill tillbaka till dig, till din säng. För jag sov verkligen hela natten då, med ditt favorit täcke och din favorit kudde. Och jag vill vakna upp bredvid dig igen, vakna upp med att du ligger och tittar på mig och ler. Jag var glad den helgen, jag glömde allting här hemma. Och jag behövde det. Och jag vet att du verkligen försökte få mig att skratta och vara glad och du lyckades så som ingen annan gjort på länge. Jag vill ha tillbaka allt det där som var, jag vill ha tillbaka dom dagar och nätter då vi pratade konstant. Då det inte fanns något annat, allting handlade om dig och hur du mådde. Då jag verkligen kunde berätta allt för dig, och du alltid förstod mig och fick mig på andra tankar. Då vi båda somnade i telefon varje natt, bara för att båda somnade då. I want you back, I want us back..
Det måste bli bättre, du måste bli bättre. Det plågar mig att se dig såhär, jag kan inte se dig såhär. Jag älskar dig, och det måste bli bra igen. Även om det aldrig kommer bli det, men det gör ont i mig att varje dag se dig ha ont även om du försöker dölja det mer än någonsin. Och jag vet att du gör det för våran skull, men mest för hampus skull för att inte han ska märka och börja undra. Ibland undrar jag hur stark en människa verkligen kan vara och då är det bara att jag tittar på dig. Du är stark som ändå försöker, även om du inte mår bra. Och jag älskar dig för det du gör för oss. Men jag klarar inte av det, att varje kväll vara orolig för morgondagen och hur ont du kommer ha då.
Jag vet att jag kanske inte alltid visar eller förklarar för dig hur mycket du betyder för mig. Men helt ärligt så vet jag verkligen inte vad jag skulle göra utan dig. För jag skulle inte existera utan dig, utan dig så hade jag gett upp för länge sen. Utan dig så hade jag aldrig tagit mig såhär långt. Det är tack vare dig som jag orkar försöka varje dag. Det är tack vare dig jag tar mig igenom allting. För det är du som alltid finns där vid min sida, och alltid ställer upp för mig. Vad det än är. Jag hoppas du vet att jag alltid finns för dig, och då menar jag verkligen alltid. Vi genom allt, det har vi hela tiden sagt. Jag älskar dig puckokorven, bästavän, syster och kusin! ♥
7.
Vart ska man ta vägen när man inte orkar mer? Vad ska man göra när man inte ens kan låtsas längre? När allt det där man har döljt syns igenom. Känslan av att verkligen inte känna igen sig själv längre, att inte känna igen vem man är längre. Att inte känna igen vad det är man håller på med. Men innerst inne så vet jag att det här inte är jag. Men inte veta hur man ska hitta tillbaka. Att inte veta vem som stannar om man verkligen säger som det är. Känslan av att alltid känna att man är i vägen, att man stör. Känslan av att aldrig riktigt duga till. Det här fungerar inte längre, jag klarar inte av det längre. Allting brister helt och hållet nu.
Jag vill hitta tillbaka till den jag verkligen är. Vart är hon som alltid var glad, hon som alltid hade ett leende på läpparna? För hon är inte kvar här. Det här är inte jag..
Jag vill hitta tillbaka till den jag verkligen är. Vart är hon som alltid var glad, hon som alltid hade ett leende på läpparna? För hon är inte kvar här. Det här är inte jag..
